Dagens träningspass blev inte vad jag tänkt mig. Shandy gick ut genom porten, sniffade lite i luften och satte sig ner. Det blåste. För mycket. Där stod jag, i mina kanske lite tunna träningskläder och frös så jag skakade. Vad jag än mutade eller till slut hotade med fick henne att röra sig en millimeter. Till slut frös jag så mycket att jag fick ge mig och gå upp igen. Jag lämnade av Shandy som lättjefullt sträckte ut sig i soffan och gav mig ut – ensam. Det var bättre att en av oss tränade i alla fall.
Det gick inte fort, men jag sprang 4 kilometer vilket väl är vad jag klarar just nu. Men så här kan det ju inte fortsätta, jag måste få med Shandy. Jag får prova imorgon igen, då kanske utan sele som hon hatar. Men det känns fel att ha halsband på henne när vi joggar. Fast vad tusan, bara hon rör på sig.
Lämna en kommentar
Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar.